Angående postgrads.
Kategori: Allmänt
De finns de som aspirerar till en högre utbildning de som vet att gymnasiet inte är den yttre gränsen för deras kunskap. De som vill mer än kunna läsa och räkna och veta att jorden den är rund (Malmö Högskola, jag tittar på er), de som faktiskt har en ambitionsnivå här i livet.
Lite vet de att det finns flera steg att klara av, det är inte bara att "utbilda sig" och vara klar. Vägen är fylld med termer och examens, där många lämnas i träsket i vad som kallas en oavklarad C-uppsats. De finns dock de som kämpar sig vidare och skall uppnå en Master innan de lämnar den skyddade kuvös som universitetet ändå är. De som klarat av sin Kandidat.
När man då har avklarat sin kandidatexamen och lämnat grundnivån bakom sig för att äntligen omfamnas av den akademiska elit i världen som har klarat sig igenom skärselden av vad grundutbildning innebär, så förväntas man tas om hand om av de sina. Det är nu man ska skörda frukterna av sitt hårda arbete och få njuta av de avancerade kurserna. Man är nästan jämnbördig med de hunsade doktoranderna som far igenom korridorerna likt jagade villebråd för att antingen föreläsa de lilla de har kommit fram till eller tvätta professorernas bilar. I Auckland innebär det att man får uppgraderat sitt datorkonto och kan nu surfa för 400 mb per månad istället för bara 200 mb. Man har möjlighet att få tillgång till särskilda studierum och läsesalar samt sitt eget postgrad common-room där man kan sitta på sprillans nya Mac-datorer och njuta av grattis kaffe.
Sorligt nog tillhör jag inte dem. Jag är och förblir en undergrad då Lund inte får låta studenterna läsa postgrad-kurser.
Efter ett besök in på postgrad rummet, är det nog kanske lika bra:
