ratemysheep

På populär efterfrågan har nu ratemysheep äntligen kommit till Sverige, på denna blogg kommer jag under 20 veckors tid att recensera mina upplevelser med våra fluffiga vänner. Resan kommer ta oss från det trygga Sverige, till österns opiumfårhålor till det gröna böljande Nya Zeeland med sina livsglada och oblyga får.

Angående Lloyd

Kategori: Allmänt

Det finns rumskamrater och så finns rumskamrater, sen finns Lloyd. Lloyd är lite av ett mysterium, lite av det enigma som man aldrig listar ut.  Missförstå mig inte, han är inte intressant det är inte det jag menar. Han är snarare ett mysterium i den bemärkelse så som vad som ramlat ner bakom frysen är ett mysterium eller utgångsdatumen på konservburkarna man köpte när man började studera i Lund.

Lloyd är som vi redan klargjort en 42 årig, frånskild ekonom med en åtta årig son i England. I dagsläget bor han i en liten källare med en svensk student. Lloyd som den alfa-hane han är har lyckats ta tillvara ett tolv kvm stort rum. Till detta hör även ett midjemått större än Ranelids ego och den typiskt brittiskt blekfeta kropp som följer med detta stolta impirebyggande folk . Hans huvud (skallmätaren inom mig vaknade plötsligt) har lite pittoreska utseende som en ananas inte har. Väldigt avlångt med en liten kalufs längst upp, som bladen på nämnda ananas.

Lloyd

Lloyd lever ett mångfacceterat  liv. Han går upp om morgonen, äter frukost, gör sig i ordning och gör sallad. Lloyd vet nämligen att han har ett lätt problem med vikten. För att kontra detta äter han sallad till lunch. Han har även proactive smör för att bekämpa hans höga kolesterol. Ibland belönar han sig med att äta middag och sedan äta en middag till. Sådan är Lloyd,  han vågar bryta mot  sociala konventioner och ger ingen pardon till sista yoghurten i kylen.  Efter Lloyd kommit hem från jobbet tittar han på tv i fyra timmar, sedan ska han sova. Först då tar han av sig skorna.  Lloyd gillar sina skor.

Lloyd har inte många vänner, han är inte ute så ofta. Man finner honom ofta på soffan, lite som Ferdinand under korkeken. Det är dock inget som bekymrar Lloyd, han pratar gärna med tv:n, oavsett om det är sportresultat som ska kommenteras eller karaktärer i filmer som går emot Lloyds moraliska uppfattningar. Lloyd är nämligen kristen. Han har i och för sig inte varit i kyrkan sen han flyttade tillbaka till NZ. Det var i maj. Lloyd tror heller inte på evolutionen, det skulle inte jag heller göra om jag hade en ananas till huvud.

Lloyd har fyra aerobics instruktionsfilmer vid tv:n. De har smala tjejer framsidan som ser glada ut. Lloyd ser inte glad ut. Han har även en tv-shop träningsmaskin som han har köpt. Den är ganska dammig.

Därmed inte sagt att Lloyd inte är nyttig att ha tillhands. En gång räddade han oss från en kackerlacka. Han lyfte upp den i känselspröt och la den i toaletten. Det var jägarinstinkten i honom som tog över. Igår blev det stop i toaletten och i duschen. Lloyd var framme med vaskrensaren och rörde runt. Ibland hjälpte han till med handen i toalettvattnet. Efter fruktlösa försök började han äta. Han slog på stort då, han hade köpt KFC med pommes och efterrätt. Allt var plockmat. Lloyd bekymrar sig inte med saker som hygien när mat ska ätas. Bakterier det har någon annan.  Så Lloyd tvättade inte händerna mellan sina rörmockaraspirationen och sin middag. Kycklingen hade ju blivit kall annars. Det är väl detta som kallas fingerlicking good.

KFC

Angående postgrads.

Kategori: Allmänt

De finns de som aspirerar till en högre utbildning de som vet att gymnasiet inte är den yttre gränsen för deras kunskap. De som vill mer än kunna läsa och räkna och veta att jorden den är rund (Malmö Högskola, jag tittar på er), de som faktiskt har en ambitionsnivå här i livet.
Lite vet de att det finns flera steg att klara av, det är inte bara att "utbilda sig" och vara klar. Vägen är fylld med termer och examens, där många lämnas i träsket i vad som kallas en oavklarad C-uppsats. De finns dock de som kämpar sig vidare och skall uppnå en Master innan de lämnar den skyddade kuvös som universitetet ändå är. De som klarat av sin Kandidat.
När man då har avklarat sin kandidatexamen och lämnat grundnivån bakom sig för att äntligen omfamnas av den akademiska elit i världen som har klarat sig igenom skärselden av vad grundutbildning innebär, så förväntas man tas om hand om av de sina. Det är nu man ska skörda frukterna av sitt hårda arbete och få njuta av de avancerade kurserna. Man är nästan jämnbördig med de hunsade doktoranderna som far igenom korridorerna likt jagade villebråd för att antingen föreläsa de lilla de har kommit fram till eller tvätta professorernas bilar. I Auckland innebär det att man får uppgraderat sitt datorkonto och kan nu surfa för 400 mb per månad istället för bara 200 mb. Man har möjlighet att få tillgång till särskilda studierum och läsesalar samt sitt eget postgrad common-room där man kan sitta på sprillans nya Mac-datorer och njuta av grattis kaffe.
Sorligt nog tillhör jag inte dem. Jag är och förblir en undergrad då Lund inte får låta studenterna läsa postgrad-kurser.
Efter ett besök in på postgrad rummet, är det nog kanske lika bra:
Postgrad

Angående frånvaro

Kategori: Allmänt

De finns de tillfällen i livet när motgångarna blir många, tiden knapp och förväntningarna höga. För ett antal år sedan skapade jag denna blogg med tanken att den skulle bli den mest följda bloggen sedan Kissie lanserade sin barnmatsdiet. Jag skulle revolutionera bloggvärlden. Jag och Fröken Akej skulle driva det största medieimperiet sedan Gobbles. Inläggen skulle hagla tätt och nivån vara låg.

Till min förfäran kom livet emellan, händelser som skulle bloggas om, upptäckter som skulle nagelfaras och bilder som skulle skrattas åt, lämnades alla därhän för enkla nöjen.  I mitt romerskt ekivoka  leverne har jag tappat bort det viktigaste i livet och istället satsat på självförverkligande och självuppfyllelse. Min plikt mot de kära läsarna har förfallit och bloggen har sköts lika bra som studievägledningen sköter sina jobb på juridicum.

Nu vänder vi blad och jag kryper till korset. Min källa till äventyr och upptäckter har torkat ut och jag står här med ett minneskort fullt med bilder och en lång lista med namn som skall lämnas in åt smittospårningen. Billiga nöjen får återupptas, där står ni mina kära läsare, mina vänner av finkultur och subtila skämt (se mitt andra inlägg om fårparning).

Låt oss nu i kronologisk ordning försöka förstå var det gick fel. Ni jag sist lämnade er var jag enbart timmar ifrån en flygmaskin till Nya Zeeland. Jag hade tagit farväl av den raffinerade skönhet, som bara en 4,5 miljoners-stad byggd av britter och indier med sina sexfiliga enkelriktade vägar, kan erbjuda.

Efter åkt flygplatsens eget tåg mellan terminalerna fick jag äntligen borda planet och flyga bakom en familj med två barn i åldrarna ett och tre. Till min glädje fick jag naturligtvis höra deras sköna röster och gälla skrik genom hela resan. Det var en resa där man som person upplever det bästa och sämsta hos människor. När förbrödning (ej relaterat till stenugnar) sker mellan olika människor som genomlider de värsta mänskliga plågorna som finns här i livet. Vi skrattade och grät ihop, eller ja, jag skrattade maniskt och barnen grät hysteriskt  men jag tror vi fann varandra i slutändan. Jag fastbunden på golvet och de förflyttade till första klass.

Tre dagar spenderades sedan i Auckland, då inget särskilt hände. Utom att mat inmundigades, solbrännan tog vid på strategiska områden såsom näsa och nacke. Något av de mest erotiska zonerna i Kiwi-kultur. Lokalbussen fick upplevas och jag fick även utforska mina nya kvarter.

Två saker slår en när man närmar sig min bostad. Dels att den Serbiskt Ortodoxa kyrkan två kvarter bort är minst sagt märklig. Vidare är the Wig Saloon något av ett mysterium, med sin Västernstil  och sina avhuggna skyltdocks huvuden. Slutligen är det lokala modéhuset förmodligen en front för smuggling av bannlysta 80-tals kläder då det bara har öppet lördagar mellan 11-14. Mer om själva lägenheten och dess invånare vid ett annat tillfälle.

Serbisk

Efter Auckland flög jag till Queenstown. Staden är moder till Bungyjump och Isengard. Jag provade enbart det sistnämnda. På något sätt att det dock modigare att slåss mot låstasorcher än att faktiskt hoppa Bungy (jag stänger för övrigt av kommentartorsfältet om någon hävdar motsatsen). Staden med sina 17.000 invånare huserar även 50 poliser. Deras syfte är främst för att ta hand om fulla turister. Det är fan engagemang att ledas av två poliser hem efter man sprungit inlindad i bara ett bungyrep genom det lokala fågelzooet letandes efter saftiga kiwifåglar att grilla när man är hög på deras roliga svampar som är lagliga här. För övrigt skulle Kiwifågeln vara Nya Zeelands sportlogga men efter övervägande så kunde inte Rugbylaget representeras av en citat ”flightless bird with no survival skills whatsoever”. Istället har de nu en silverormbunke som logga. Sverige har för övrigt kexchoklad som sin logga.

Ariskt

Skybar med sina två våningar var också något av en besvikelse  på det hela taget.

Nu följer en del inlägg med större frekvens än tidigare. Njut för helvete.

Förnöjsamt

Jonas

Förfärliga nyheter.

Kategori: Allmänt

Häromdagen hörde min resekamrat och stora kärlek av sig på bloggen. Hon har under förra året spenderat bra mycket tid i Auckland och är numera i Australien. I alla fall, det finns mycket som kan hända på en resa. Mycket som kan gå fel och mycket man kan upptäcka. Vissa saker kan man förbereda sig på, man kan göra upp planer, vare ute i god tid, fixa avbeställningsskydd och vaccinera sig. Men det finns de händelser som ingen människa kan förbereda sig på, jag pratar om naturkatastrofer, flygbolagskonkurser, uppror, jehovas vittnen och den spanska inkvisitionen.
Men inget, ingen kunde förbereda mig på detta meddelande. Inget mental förberedelse eller i min värsta fantasi (innefattar mamma i bdsm utstyrsel och pappa i kokostym komplett med juver). Ni får läsa sjävla, jag orkar inter mer:

Cantstopmyfeet.blogspot.com säger:
"Jag har förfärliga nyheter. Måhända du lyckas bättre än jag i jakten på lyckan, men jag kunde inte någonstans på Nya Zeeland finna något som ens var i närheten av den Bacon vi har i Sverige. Inte förrän här, i Bermagui, en fiskeby längs Australiens kust, har jag hittat en snarlik kopia. Så nära, men ändå så långt ifrån. Trots det fick det mig att göra Bacondansen runt köksbordet, nära skjöt visst haren den här gången. Eller kanske grisen. Hur som haver, förät dig på Bacon innan avfärd!!! Du vet aldrig när du får återse din käraste bakdel."

Trots detta dessa förfärliga nyheter finns den ljusglimten att min gode vän vet att Bacon stavas med Versal. Det värmer ett infettat hjärta. 

Men helt ärligt, utan min dagliga fettkonsumtion kommer jag ju att kunna se mina fötter igen, det håller inte. Hur kan ett land  som tillhört den bästa frukostnationen i världen inte ha Bacon, det vore för fan som om träffa en svensk som inte älskar Lillbabs. Era jävla fårmissbrukande, ulldoftande, grönbetande idioter. Vad har ni gjort?!

Kapten Haddock

Hittade dock den bästa baren idag i Singapore:

Fårbar

Jag får väl trösta mig med Självlysande fårrave i Nya Zeeland. Jag menar ska man på rave, skall det vara med får, som lyser. Det är även dagens betyg. Jonas out.


Angående Singapore.

Kategori: Allmänt

Då man anländer till Singapore i kl 06.00 lokal tid, såsom många gör, slås man snabbt av insikten att valet av sin faculty of law tröja från juridicum i samband med höstjacka, fodrade chinos och ett par varma läderboots inte utgör optimalt val av attire. På något sätt, skulle man kunna säga att man är något overdressed, likt en snöboll i helvete är underdressed. Den mer rutinerade globetrottern kanske skulle ha packat ett ombyte när han eller hon lämnar det kalla vintersverige för det 30-gradiga Singapore. Ponera att personen har det i sitt handbaggage. Vi kan ponera att personen även färgmatchat och ponera sedan att personen kombinerar sin svala dress bestående av pikétröja, röda shorts och stilrena rayban-glasögonen tillsammans med sina nämnda vinterskor och raggsockar. Så kan vi ponera.


Nåväl, efter missödén på planet som innefattade att felplacera använda bestick i påsen för headsetet samt förundras över spypåsen och trakassera flygvärdinnorna om att frakta mina immunoterapisprutor bland rieslingvinet, då allt annat inte gav det en tillräckligt glamorös färd, så landade jag i Singapore.
Väl där har jag tagit in på Swissotél, bild nedan, där jag ska stanna till på onsdag. Jag har nämligen så fett med CSN-pengar så jag var tvungen att spendera de någonstans. I närheten ligger Read avenue eller något, där bland annat asiens enda Hooters finns, vilket är förståligt då andra hooters (har jag hört på omvägar), bara efterfrågar två stora talanger, något som 40-kilos asiater inte belastas med. Vidare hittade jag sightseeingbussarna hippotours, som gärna uppmuntarar till att man ska ta turen runt staden topless. Något som bör avrådas då nästan alla européer/turister är fetlagda britter.
Typiskt backpackerhostel
Som den ekonom jag är, fann jag mitt direkta favoritställe i Beer Market, som är en bar med aktiebörs koncept. Min smak har aldrig varit bättre.

Det var det hela än så länge, jag är i Auckland från och med torsdag. Mer info då, om wifi kan hittas.
Jag ger hela upplevelsen ett fårcefield: http://b.asset.soup.io/asset/2908/0155_0080.gif

Några ord om studentboende i Auckland

Kategori: Allmänt

För er som följt min blogg sen den startade har jag i vissa inlägg kommenterat min boendesituation, det har varit en berg- och dalbana av känslor. Jag vet nu hur våra kära kollegor från omvärlden känner sig när de står köande för att inta ett luxiöst inrett AFB-rum som inte besiktigats sedan Bildt var statsminister och inte styrde all världens olja. 

Nåväl, när jag sökte studentboende i detta välkomnande land (de hade väl inte brytt sig om deras visumansökan inte hade varit 16 sidor + 4 bilagor), fick jag fylla i en ansökan för studentboende som omfattade frågor såsom om jag måntro var hertigen av Edinburgh, se nedan. Eller om jag någonsin varit en sjökapten. I brist på disciplin svarade jag ganska frivolöst på dessa högst adekvata frågor. Resultatet var att jag stod utan bostad i slutet av januari. Igår fick jag då ett erbjudande där jag kunde för en smärre ersättning bo i deras betongbunker till bostad.
En av mina många meriter.

Mitt hjärta tog ett skutt när jag såg att min hyra skulle bara vara dryga 1600 kr och då ingick middagar, om än av skolkafeteria kvalité. Mitt hjärta tog ett ytterligare skutt när jag upptäckte att detta var per vecka. Samlad kostnad per månad var då 7200 kr drygt. Ett högst habilt pris för den CSN-berättigade-stipendielösa studenten. 

Vad som väckte mitt inkvisitoriska hjärta var dock de åtföljande reglerna. Något för att liva upp stämningen i det annars så mundana korridorslivet. Likt den Jurist (förtjänar att skrivas med versal, såsom Bacon) jag är listar jag härmed mina top sex roliga och arbiträra boenderegler. 

På sjätte plats: Du kan få böta om du inte följer reglerna, upp till 1000$ per tillfälle. För förseelser såsom att ha fötterna på bordet.

På femte plats: Förbud mot ovälkommen fysisk kontakt. Listas tillsammans med hot och överfall som trakasserier och något som inte accepteras. Jag själv trodde att ovälkommen fysisk kontakt ofta uppskattades bland folk man inte känner. Wermlands nations motto om att tvångla går inte riktigt hem här tror jag.
Ovälkommen hälsning kan också vara ett bötesbrott

På fjärde plats: Hela avsnittet om förbud mot ljud. Inte mindre än nio regler allt som allt, vilket bland annat innefattar angivelser om de som pratar för högt. Det finns även s.k. "noise curfews" vilket, om man bryter mot dessa kan leda till uppsägning av kontrakt och böter.

På tredje plats: Förbudet mot att brygga eget/egen öl/vin/sprit i sitt korridorrum är inte tillåtet. Vidare får man bara konsumera alkohol fram till tio på kvällen och bara dricka måttligt. Bryter man mot dessa regler mer än tre gånger kan det leda till ett samtal. Jag själv tror att man efter de två första gångerna slutar producera alkohol i sitt rum. Det ska dock nämna att universitetet har en inriktning för kemiingenjörer som gör vin. Det finns även alkoholfria perioder, jag hoppas det är vad som menas med bakfyllor. 

På andra plats: Förbudet att elda i rummet, samt att inte använda fyrverkerier i huset eller i rummet. 
På första plats: Under avsnittet "Emergencies" hittade jag följande formulering "Take your pillow off your bed, leave your room, lock the door and PLACE YOUR PILLOW OUTSIDE YOUR DOOR. THIS IS VERY IMPORTANT.". Om något måste man rädda kuddarna. 

Bubblare:
"Be careful after dark; you should never walk alone". Auckland, södra halvklotets svar på Transylvanien.
Samt boendereglerna om hur man skall uppföra sig på sociala forum.
Jag ger reglerna ett får i inkvisitionskläder.

Nobody expects it!

Angående parningsritualer

Kategori: Allmänt

Då bloggen rör sig likt det resande folket och har som uppgift att utbilda snarare än att underhålla, inleds nu nästa följetång. Nämligen sheepfunfacts med eders ariske vän Jonas. 

Vi har alla under några tillfällen i livet funderar kring reproduktion. Mest då det är vår gudagivna plikt att överbefolka jorden så att undergången kommer snabbare men främst all satans barnbidrag. Några av oss djupa tänkare har gått steget längre. Vi har funderat kring hur allt hänger ihop, hur saker och ting blir till. Vissa, såsom undertecknad, har haft nöjet att fundera kring får. Såsom den high-achiver man är, går man på djupet kring det här med får. Man släpper inte det med tanken.
Bakgruden till historien är, att när jag var i Cambridge under min första studietid, så växte min fasination kring får till den ringa mängd att jag åkte till Skottland. Inte för att prova Whiskey eller för att njuta av den friska luften. Utan för, som den pälsallergiker man är, studera får.
Till min lycka kom jag till Skottland mitt under parningssäsongen. Den syn som mötte mig var ett fält fyllt med färgglada får. Eller ja, cirka hälften av alla dessa kramgoa djur hade en färgklick bland all ull. Vi drog slutsatsen att paintball hade tagits upp av våra fluffiga kusiner som sport. Vår guide förklarade att fårafarmarna målar baggarnas genitalier för att se hur många lamm de får (pun intended) till våren. Resultatet blir att tackorna får väldigt färggranna bakdelar att uppvisa gentemot de som vill titta (those slutty sheep). Således ser man även vilka som är särledes populära/bevisar-gangrape-bland-får. 

I sann journalistisk anda letade jag google och rike runt för att finna bilder på detta. Jag är ledsen att meddela att sådan hittades inte. Men nu pryds min sökhistorik av "coloured sheep genitalia for mating" som sökord och liknande mindre smickrande sammansättningar av ord man aldrig vill se ihop. 

Som tröst ger jag er detta:
Rött får.
Frågor som uppstår kring fåret är:
1. Är detta vad som menas med frigående tamponger?
2. Om detta är ett bevis på det jag skrivit ovan, betyder det då att får ollar varandra vad har då hänt här?
3. Har PETA varit framme och kastat färg på fåret för att päls är mord?

I alla fall, jag tyckte att konceptet var så pass intressant att man skulle ha färgmarkörer för att identifiera sexpartners. Om detta skulle appliceras i Lund, så kanske man skulle kunna använda glitter? Efter dryftat med vänner och nu som resultat av detta blivit deporterad till andra sidan jorden lämnar jag er med detta klipp för eget begrundande. 
http://www.funnyordie.com/videos/d3eec7a705/clitter-from-those-arent-muskets

Angående boende.

Kategori: Allmänt

Boendet är lite av det smör man brer på sig visumansökan till macka. Lite av det där lilla extra, såsom kläder på kroppen. I min enfald trodde jag att jag skulle till ett civiliserat land, ett land där bacon går att förtära till frukost och ett land där urbefolkningen för en gångs skull besegrat engelsmännen. 

I själva verket hade jag klart fel. Inte på det viktigaste, det om bacon, men om boende. Efter väntat på ett besked som en trånande älskare väntar på ett sms från sin paramour väntade jag likt bävern väntar på floden. När beskedet stod jag där utan bostad.

I likhet med resten av utbytet tog jag det med jämnmod. Jag menar kan bytisarna sova utomhus i Lund för att få boende kan väl jag med is i magen söka boende. Sagt och gjort, jag registrerade mig på nzflatmates.co.nz (inte en sida för lesbiska fick jag reda på sen) och för boende fixade jag ett konto på easyroommate.co.nz (kommentarer undanbedes gällande dess namn). Likt den skandinaviska gud från forntiden man är lät inte svaren dröja.

 

Först ut var en man som sökte en ung man som kunde dela rum med honom. Annonsen var helt i ordning, men priset på 300 kr i veckan fick mig att ana oråd. Då såg jag följande formulering " "I'm a gay man looking for a living toyboy to share a room with me, I have a flatmate as well." About the flatmates:
One male in early 30's. and a French man.".

Jag kan ju inte bo med en Fransk man för i helvete. Efter den chockupplevelsen så stålsatte jag mig och fortsatte att leta. Inom några dagar hade jag fått kontakt med MaryJane som erbjöd mig bostad. För det facila priset 5200 kr i månaden. Vilket inte är något problem när man får 9500 kr av CSN i månaden. Jag slog till efter några Skypesamtal. Sagt och gjort har jag nu tecknat avtal över Skype. Då börjar varningslampan blinka som Ola hade sagt. Det visar sig att MJ inte alls var 28 år som det stod i hennes annons, utan 34. Min värld krossades, men jag repade mig snabbt efter att ha presenterats för mina medboende. 

 

Vi är:

Jonas, 23 år: Levnadsglad, korpulent, fårälskare med förkärlek till mat och kritstrecksskjortor. 
MaryJane, 34 år (men ser betydligt äldre ut): The Landlady som styr sina boende med järnhand. Har en master i statsvetenskap och äger några fastigheter i Auckland. Är för tillfället på Stewart Island som volontär för att ringmärka fåglar och bära fågelmat. Har en gräslig hårfärgning.
Lloyd, 42: Second in command, är "keen to share meals" och hopplös med sallader. Nyligen frånskild och har flyttat tillbaka till NZ efter en 14 årig vistelse i England. Har ett barn, men verkar ha förlorat allt i skilsmässan. Hyr nu ett rum av MJ. Gnäller om sin livssituation på FB och tar bilder med sin webcam. 
Annie, 30~: Ser ut som en emotjej i 17 års åldern. Jobbar med tv. 
Sylvia, ?: Halvmaorier/Halvnorsk tjej som bor i huset. Lite är känt om denna varelse. Jag tror att hon kan bli den största utmaningen i huset om jag ska vinna SheepBrother NZ edition. 
Rob, 27: Maorier som gillar vattenlekar och jobbar inom sales. Vill visa mig Auckland och/eller mörda mig. Begynnelsen på en fin vänskap.



Vad gäller adressen står det i kontraktet att jag bor på Sunnyside (läs Solsidan), det visade sig dock bara vara en postbox för "tax-reasons". Istället bor jag på Oliver st i Point Chevalier (eller som jag benämner det Riddarholmen). Sunnyside är för övrigt ett mentalsjukhus i NZ (eller flera då det finns åtminstone ett i Christchurch enligt wikipedia).



Jag ger min nuvarande boendeform fyra stirrande får.

Fyra får till boendet

Inför avresa.

Kategori: Allmänt

Jag hade gärna velat berätta om denna resa för er oinvigda och föga frälsta av min vänskap. Nog för att enbart det närmast sörjande enbart läser detta dravel. Med det undantaget av mina fiender och min frisör som i ett svagt ögonblick lovade befläcka sitt intellekt med min bloggpropaganda. Nu blir det inte så utan jag skall istället spy galla över det som inte fungerat. Vi återkommer om själva utbytet och min tid där. Låt oss istället förrenas i stilla missnöje.

 

När man företar sig det lilla projekt, som det faktiskt innebär att studera utomlands så kommer man till några slutsatser under resans gång. Det är små korn av visdom, som så sakteligen sipprar genom hjärnbalken och planterar sig där som små frön. Dessa frön får sedan näring av det vi kallar erfarenhet, eller i allmänt tal, misstag.

De misstag jag gärna pratar om här är:

1. Lita in på LUUP och deras information. Utebliven information hade varit en gudagåva, men istället ges istället felaktig information, som hur man ska skulle söka CSN.

2. CSN är inte godtyckliga med sin ersättning. Då som många vet får de som studerar i Australien dryga 15000. I Nya Zeeland får jag hushålla med 9500 kr i månaden. Det känns bra. Speciellt efter ett erbjudande om bostad från universitet för 7200 kr i månanden. Dumt av mig att tro att det var ersättningen skulle matcha levnadskostnaden.

3. LUUPs förmåga att ställa upp för studenterna. Då man ringer och frågar hur processen går och får svaret: jag har inte hunnit med er än, Australien och Europa går först. Eller vid det tillfälle man behövde en rekommendation som inte var bindande på något sätt, men fick svaret att en sådan inte kunde ges då det känns fel att sätta sitt namn på ett papper.
4. Att inte skratta i telefon när man pratar med den handläggaren på ambassaden som har hand om ens visumansökan när hon förklarar att hennes namn är Rosa-Alien Strut.
5. Att inte döpa sina bankkonton till ”Blodpengar” respektive ”Mutor” när man ska skicka in kontoutdrag för sin visumansökan för att visa att man inte sysslar med illegal verksamhet. Överföringen som hette ”Knark och Vapen” hjälpte heller inte.

 

Så för den som funderar på utbyte, tveka inte. Sök och lär dig stresshantering och hur man får och övervinner ett självskadebeteende.

Jag ger svenska myndigheter i den här farsen ett fult får.

Ett fult får

Välkommen till min nya blogg!

Kategori: Allmänt