ratemysheep

På populär efterfrågan har nu ratemysheep äntligen kommit till Sverige, på denna blogg kommer jag under 20 veckors tid att recensera mina upplevelser med våra fluffiga vänner. Resan kommer ta oss från det trygga Sverige, till österns opiumfårhålor till det gröna böljande Nya Zeeland med sina livsglada och oblyga får.

Angående boende.

Kategori: Allmänt

Boendet är lite av det smör man brer på sig visumansökan till macka. Lite av det där lilla extra, såsom kläder på kroppen. I min enfald trodde jag att jag skulle till ett civiliserat land, ett land där bacon går att förtära till frukost och ett land där urbefolkningen för en gångs skull besegrat engelsmännen. 

I själva verket hade jag klart fel. Inte på det viktigaste, det om bacon, men om boende. Efter väntat på ett besked som en trånande älskare väntar på ett sms från sin paramour väntade jag likt bävern väntar på floden. När beskedet stod jag där utan bostad.

I likhet med resten av utbytet tog jag det med jämnmod. Jag menar kan bytisarna sova utomhus i Lund för att få boende kan väl jag med is i magen söka boende. Sagt och gjort, jag registrerade mig på nzflatmates.co.nz (inte en sida för lesbiska fick jag reda på sen) och för boende fixade jag ett konto på easyroommate.co.nz (kommentarer undanbedes gällande dess namn). Likt den skandinaviska gud från forntiden man är lät inte svaren dröja.

 

Först ut var en man som sökte en ung man som kunde dela rum med honom. Annonsen var helt i ordning, men priset på 300 kr i veckan fick mig att ana oråd. Då såg jag följande formulering " "I'm a gay man looking for a living toyboy to share a room with me, I have a flatmate as well." About the flatmates:
One male in early 30's. and a French man.".

Jag kan ju inte bo med en Fransk man för i helvete. Efter den chockupplevelsen så stålsatte jag mig och fortsatte att leta. Inom några dagar hade jag fått kontakt med MaryJane som erbjöd mig bostad. För det facila priset 5200 kr i månaden. Vilket inte är något problem när man får 9500 kr av CSN i månaden. Jag slog till efter några Skypesamtal. Sagt och gjort har jag nu tecknat avtal över Skype. Då börjar varningslampan blinka som Ola hade sagt. Det visar sig att MJ inte alls var 28 år som det stod i hennes annons, utan 34. Min värld krossades, men jag repade mig snabbt efter att ha presenterats för mina medboende. 

 

Vi är:

Jonas, 23 år: Levnadsglad, korpulent, fårälskare med förkärlek till mat och kritstrecksskjortor. 
MaryJane, 34 år (men ser betydligt äldre ut): The Landlady som styr sina boende med järnhand. Har en master i statsvetenskap och äger några fastigheter i Auckland. Är för tillfället på Stewart Island som volontär för att ringmärka fåglar och bära fågelmat. Har en gräslig hårfärgning.
Lloyd, 42: Second in command, är "keen to share meals" och hopplös med sallader. Nyligen frånskild och har flyttat tillbaka till NZ efter en 14 årig vistelse i England. Har ett barn, men verkar ha förlorat allt i skilsmässan. Hyr nu ett rum av MJ. Gnäller om sin livssituation på FB och tar bilder med sin webcam. 
Annie, 30~: Ser ut som en emotjej i 17 års åldern. Jobbar med tv. 
Sylvia, ?: Halvmaorier/Halvnorsk tjej som bor i huset. Lite är känt om denna varelse. Jag tror att hon kan bli den största utmaningen i huset om jag ska vinna SheepBrother NZ edition. 
Rob, 27: Maorier som gillar vattenlekar och jobbar inom sales. Vill visa mig Auckland och/eller mörda mig. Begynnelsen på en fin vänskap.



Vad gäller adressen står det i kontraktet att jag bor på Sunnyside (läs Solsidan), det visade sig dock bara vara en postbox för "tax-reasons". Istället bor jag på Oliver st i Point Chevalier (eller som jag benämner det Riddarholmen). Sunnyside är för övrigt ett mentalsjukhus i NZ (eller flera då det finns åtminstone ett i Christchurch enligt wikipedia).



Jag ger min nuvarande boendeform fyra stirrande får.

Fyra får till boendet

Inför avresa.

Kategori: Allmänt

Jag hade gärna velat berätta om denna resa för er oinvigda och föga frälsta av min vänskap. Nog för att enbart det närmast sörjande enbart läser detta dravel. Med det undantaget av mina fiender och min frisör som i ett svagt ögonblick lovade befläcka sitt intellekt med min bloggpropaganda. Nu blir det inte så utan jag skall istället spy galla över det som inte fungerat. Vi återkommer om själva utbytet och min tid där. Låt oss istället förrenas i stilla missnöje.

 

När man företar sig det lilla projekt, som det faktiskt innebär att studera utomlands så kommer man till några slutsatser under resans gång. Det är små korn av visdom, som så sakteligen sipprar genom hjärnbalken och planterar sig där som små frön. Dessa frön får sedan näring av det vi kallar erfarenhet, eller i allmänt tal, misstag.

De misstag jag gärna pratar om här är:

1. Lita in på LUUP och deras information. Utebliven information hade varit en gudagåva, men istället ges istället felaktig information, som hur man ska skulle söka CSN.

2. CSN är inte godtyckliga med sin ersättning. Då som många vet får de som studerar i Australien dryga 15000. I Nya Zeeland får jag hushålla med 9500 kr i månaden. Det känns bra. Speciellt efter ett erbjudande om bostad från universitet för 7200 kr i månanden. Dumt av mig att tro att det var ersättningen skulle matcha levnadskostnaden.

3. LUUPs förmåga att ställa upp för studenterna. Då man ringer och frågar hur processen går och får svaret: jag har inte hunnit med er än, Australien och Europa går först. Eller vid det tillfälle man behövde en rekommendation som inte var bindande på något sätt, men fick svaret att en sådan inte kunde ges då det känns fel att sätta sitt namn på ett papper.
4. Att inte skratta i telefon när man pratar med den handläggaren på ambassaden som har hand om ens visumansökan när hon förklarar att hennes namn är Rosa-Alien Strut.
5. Att inte döpa sina bankkonton till ”Blodpengar” respektive ”Mutor” när man ska skicka in kontoutdrag för sin visumansökan för att visa att man inte sysslar med illegal verksamhet. Överföringen som hette ”Knark och Vapen” hjälpte heller inte.

 

Så för den som funderar på utbyte, tveka inte. Sök och lär dig stresshantering och hur man får och övervinner ett självskadebeteende.

Jag ger svenska myndigheter i den här farsen ett fult får.

Ett fult får

Välkommen till min nya blogg!

Kategori: Allmänt